Det känns som om jag bor på akuten..

Lördag eftermiddag kom Sebastian hem och hade skadat sig under fotbollsmatchen. Han hade ramlat och då tagit emot sig med handen. Han och jag åkte in till akuten och var framme där strax före 16.00. Efter 2½timme i väntrummet fick vi komma in till mottagningsrummet. Där satt vi i 1½ timme innan läkaren kom in till oss. Han skickade oss till röntgen och sen fick vi vänta ytterligare 1½ timme innan läkaren kom till oss och talade om att det inte var någon fara och att han skulle bli bra på 2-10 dagar. I bilen sa Sebastian att det inte stämde eftersom han stukat handen förr så han vet hur det känns. Han sa att detta gjorde mycket ondare.

I mottagningsrummet med värkande hand.

Men efter hand som tiden gick så tog nyfikenheten över..

Man har inte roligare än man gör sig ;)

Måndag morgon klockan 8.05 ringer telefonen. Det är en läkare från akuten som säger att de granskat röntgenbilderna närmare och konstaterat att han visst har en skada och de vill att han ska komma in för att få handleden gipsad. Eftersom Peter tagit bilen så skickade jag Sebastian till skolan med lapp och ringde Peter som skulle komma hem med bilen på lunchen. Vi är åter inne på akuten kl.12.15. Eftersom de ringt efter oss och han bara skulle gipsas räknade vi med att det skulle gå fort och därför tog vi med oss Samuel. Peter fick skjuts från jobbet av en arbetskamrat (då jag hade bilen) och hämtade Samuel. När de åkte för att handla var kl.17.05 och vi hade fortfarande inte fått komma in till läkaren. Klockan 17.10 (!) fick vi komma in i gipsrummet. Efter ca en kvart kom läkaren och talade om att Sebastian hade ett hack i benet vilket räknades som fraktur och därmed skulle gipsas och sen gick han. Strax därefter kom en undersköterska och gipsade honom. Nu var klockan 18.00 och Samuel och Peter hade kommit tillbaka. När Sebastian var färdiggipsad så kom läkaren tillbaka och skickade hem oss. Då var klockan 18.40!

Det var en lååång och tråååkig väntan i väntrummet...

Som tur var fanns det en TV så Samuel kunde

få se på Jasper Pingvin och andra barnprogram.

Äntligen läggs gipset på..

Yeey, cool kille med gips!

..men när han inte trodde att någon såg honom såg han ut så här,

så ont det hade han..och nog kände han sig inte så cool egentligen..

Tisdag kl.13.30 hämtar jag Samuel på dagis. Personalen berättar då att han ramlat ner från rutschekanan som de har i lekhallen och landat på rutschekanans kant (vid golvet). De berättade att han varit jätteledsen och varit väldigt blek länge efteråt och att han knappt åt något vid lunchen men att han verkade må bättre nu. Väl hemma så klagar han över att han ont i ryggen. Han vill inte göra något mer än att se på tv liggandes på sidan för det gör ont säger han. Han kommer och ställer sig mot mig och gnäller om sitt onda och jag inser att vi nog ska ta en tur till akuten igen då Samuel inte är en sån som klagar över ont om han ramlat eller så. Vi äter lite mat (vis efter gårdagens sju timmar utan något att äta förutom en fralla) Vi hämtar upp Peter när han slutat jobbet, Peter äter middag i bilen på väg mot sjukhuset. Vi kom dit ca 16.45, efter en halvtimme fick vi komma in till mottagningsrummet. En kvart senare kom läkaren som efter lite ”knådande” konstaterade att det inte var någon fara och att vi kunde åka hem igen. Vi åkte därifrån 17.45, vilket var imponerande med tanke på de andra dagarnas väntan..

I mottagningsrummet väntandes på läkaren.

Samuel har fått låna pappas mobil att spela på

(vilket han aldrig får annars).

Pappa leker "dockteater".

Bamse började prata med Samuel vilket var vääldigt roligt!

Jag hoppas att detta inte visar hur resten av våren ska se ut!

Var försiktiga därute!

/Mella som just nu är väldigt less på sjukhus..och som själv var hos läkaren idag och ska till en annan den sista mars.. :/